Snögubbar

Tack för all värmande kommentarer om mina Albertus Pictor vantar. Beskrivning kommer inte just nu men troligen så småningom. Förra året virkade jag snögubbar. En grundmodell fick olika tillbehör. Först ut en punkare.

Sen en tomtesnögubbe.

Gubbe med hatt.

Sist och minst är Sture. Då hade det kommit lite snö. Om du vill virka snögubbar kan du bli medlem i Yll&Tyll. Där finns beskrivningen som jag har gjort på dessa snögubbar. Läs under Julpyssel 2008. Ha en bra första advent.

En solstrimma på Albertus Pictor

Solen sken när jag gick ut. Men väl ute försvann den fort, mycket fort. Precis när jag skulle gå in kom en liten solstrimma så min vante kunde bli fotograferad. Vanten är stickad med inspiration från Albertus Pictors kyrkmålningar.

Det är inte helt enkelt att göra om hans bilder till stickmönster så det fick bli en mer stiliserad figur.

Insidan. Under det gågna året har man firat minnet av Albertus Pictor, det var 500 år sedan han dog.

Nederkanten. Just nu stickar jag vantar. Det är kul och går ganska fort. Stickas Vantevent gav idéer till mera vantar. Ute plockade jag lingonris för att göra en krans, lite lav och lite mossa till adventsljusstaken.

Ett litet tillägg: Garn: Rauma Finullgarn från Helylle, stickor nr 2½.

Dominotankar

Tack för alla vänliga ord om min kofta. Den kommer att finnas med på kvällens stickcafé. Nu funderar jag på om det blir några fler utmaningsprojekt. Här är några tankar om Dominorutor

• korta varv
• nästan ingen montering eftersom allt stickas ihop under arbetets gång
• inga avmaskningar och inga ökningar
• stora plagg kräver mycket noggrann planering eftersom det är svårt att ändra under arbetets gång
• öva tekniken på små projekt, mössa, muddar, väska mm
• mycket i knät mot slutet
• stora projekt kan inte tas med till stickcaféer (bara i början och när det är klart)
• kolla noga att rätt ruta stickas på rätt ställe (det blir lätt fel när arbetet växer och rutor stickas åt alla håll)
• Boken "Dominostickning" är nästan ett måste för att få in tekniken, mycket pedagogisk bok
• bra till restgarner
• inte så lätta att sticka figurstickade plagg (men det går)
• jag stickar en ruta till innan.......
  

Nu kan jag ha kurs i Dominostickning!

Soluppgång och färdig kofta

Igår morse steg solen upp över Fyrisån och Uppsala. Så här såg det ut från Dombron tidigt på morgon. Jag var på väg till Hemslöjdens lokal för att leda en kurs i Yllebroderi. Medan mina kursdeltagare broderade passade jag på att avsluta min broderade nederkant till Dominokoftan.

Nu är min kofta färdig. Tur att jag har en provdocka att sätta koftan på så det går att ta de bilder jag vill ha. Så här ser den ut framifrån.

Bak och framstycket knyts ihop i sidan med i-snoddar. Snoddar och ärmkanter är stickade med rött Felted Tweed.

Bakifrån med höger framstycke som är en lång sjal. Sjalen, kanske mer en halsduk avslutas med en broderad klädesbit, små garnbollar och en remsa från en kasserad pälsmössa. Mössan är inköpt på loppis för en tia. För att inte få på pälsen av alla djuvänner kan jag tillägga att om jag köper nya pälsbitar så är det bara från får.

Mera av sjalen.

På klädesbiten har jag sytt fast band och pärlor. Lite broderi finns också.

En kvar och ingen

Bara sista biten kvar att sticka....

....nu är alla rutor och trianglar stickade. Det finns inga sömmar att sy eftersom allt är ihopstickat under arbetets gång. Bara lite kanter återstår.

Nedräkningen har börjat

Nu återstår inte många rutor. Den som är påbörjad och stickad till hälften. En hel ruta och tre trianglar.

Idag har jag letat en elljusstake till advent. Den inköptes på rea efter förra julen men den lyser med sin frånvaro. Den bara finns inte. Jag har letat i vårt förråd, hittade mycket trevliga garner men ingen ljusstake. Jag har även letat på massor av tänkbara och otänkbara ställen. För tillfället tror jag att jag har drömt om en ljusstake, jag får väl köpa en ny. Då om inte förr hittar jag väl den försvunna.

Bäst att smida...

..medan järnet är varmt. Alltså gäller det att passa på och ta lite bilder medan SOLEN skiner. Förra veckan hade vi 1,5 soltimmar.

Slutet närmar sig på min dominokofta. Det är en lite annorlunda koftmodell med ena framsticket stickat som en sjal. För att kunna få allt att fungera gjorde jag en pappersmall av rutigt papper.


De olika färgerna på rutorna visar hur många maskor dominorutorna börjar med.


Så här ser koftan ut just nu (bilden nedan). Höger framstycke fungerar som en sjal och fortsätter över axeln. Den sista biten är inte klar ännu.


Lite kanter återstår också att sticka.


Ovan: Sjalen över axeln.

Lock och pock

Vänster arm ut...

höger arm ut...

...och vänster arm ner. På dansgolvet stretar jag vidare med dominorutor. Korta varv, som mest 31 maskor. Nu börjar det bli lite enformigt med rutor, visserligen var det mindre moves på ärmen nertill. Ännu återstår många turer för att bli färdig. Det är inte helt lätt att ta grå bilder en grå och regnig dag. Men inomhus blir det ännu gråare.

Igår var jag på middag med mina folkdansvänner. Numera dansar vi inte så ofta, men visst vore det kul med lite hambo, schottis och polska nån gång, jag får väl nöja mig med lite lock och pock eller var det pop och lock?

Blir lite snurrig av att byta dansriktning (korta varv) hela tiden. Rod Stewarts låt I am sailing får ny text: I am dancing medan jag stickar vidare i boogie-woogietakt: ryckigt, rockigt och popigt.

Mitt i dansen tog jag ett litet felsteg, koftan blir för stor. Hur gör man när det inte går att riva upp?

Det är inte bara att ändra eftersom rutorna är stickade i varann. Tur att någon uppfann symaskinen. Sydde in så att ärmen blev lite smalare upptill. Jag vill inte ha en jättevid pingvinärm a là 80-tal.

Lite oordning i texten? Lugn det är bara min nya ryckiga danspartner som trillskas lite. Vi drar lite åt olika håll ibland.

Snart

Snart kommer det rapport om hur turerna går på dansgolvet. Några rutor från att ärmarna är klara. Ryckiga röerlser och massor av vändningar blir det när rutorna förökar sig. Vill ni se en bild? Den kommer i nästa inlägg.

Svantar

Svante vante är klar.

Jag är riktigt nöjd med mönster, garn och passform.

(s) vante

På Ravelry ska allting ha ett namn. Först fick min nya vante heta bara Vante. Efter en stund blev den S-märkt och fick då heta Svante. När jag började sticka hade inga plagg något namn. Under de senaste 10 åren (ungefär) har många projekt fått ett namn. Namnet underlättar för många att veta vilket mönster man ska leta efter.

Jag stickar vidare med ont i armen, den måste vila emellanåt vilket är tråkigt, mycket tråkigt. Förhoppningsvis blir det bättre snart.

Koreografen tog över

Några dominorutor till på koftan gör inte så stor skillnad så den bilden får ni inte se. I stället blir det vantbilder.

Koreografen i mig kunde inte låta bli att rita ett mönster. Garnet är Raumas Gammelserie, ett mycket trevligt garn till vantar. Finns hos Helylle som också har mönster på norska vantar.

Duktiga elever

...en Ninja...

...Ninjans kompis...

...och Filips mössa. ( Den allra första färdiga mössan.)

Det här har mina duktiga elever gjort på Elevens val. Vi stickar och virkar så mycket vi orkar och kan. Alla är jätteduktiga och nu väntar jag på dom första vantarna.

Bak-o-fram

Bak...

...och fram. Utan en provdocka så ser det här ut som en trasslig hög. Några fler rutor har tillkommit sen bilden togs igår. Många rutor återstår, mer än hälften. Det ska bli intressant att se om garnet räcker. Idag väntar tandläkarbesök (dottern) och slöjdklubb.