Jag gillar inte näverstickning. Förmodligen för att det är ett evigt vändande hela tiden. Igår började jag åter på ett par fingervantar. Mudden ska vara i näverstickning. På´t med stor iver (nja). Startade med svart (dumt) för att gå vidare med mörkblått och två lila färger som ser blå ut på bilden. 96 m och stickor nr 1,5. Efter första rutan med vändningar, tunna, bråkiga stumpstickor och svart garn var jag nära att ge upp. Läste på lite i den här boken. Där finns beskrivet hur man kan sticka räta maskor utan att vända. Inte så svårt. Efter första raden med svarta rutor (tog lååång tid) dags för nästa rutrad, mörkblå (inte så smart med mörk färg igen). Nu gällde det att komma på hur aviga maskor kan stickas från fel håll, det fanns inte beskrivet i boken. Efter några försök kom jag på en metod så jag slapp vända. Mudden tog hela kvällen att få klar. Puh!
