För länge sen, tidigt 80-tal, sa min mamma: Sticka något eget. På den vägen är det. Nästan varje gång jag ska börja på något nytt klingar de orden i mina öron, Sticka något eget. Ibland vill jag slippa tänka, just nu är det så, men jag är kräsen och hittar inte något jag vill sticka (vill INTE göra någon sjal eller sockor). Varför är det så ont om koftor och tröjor för oss vill ha lite svårare projekt? Får väl hitta på något eget, igen. Tills något dyker upp stickar jag ärmar i parti och minut.
I förrgår var jag i Stockholm. Blommande japanska körsbärsträd i Kungsträdgården och stickcafé på Nordiska.
3 kommentarer:
Hej! På vilket sätt ska det vara svårt? Kan du ge ett exempel på nåt bra svårt mönster?
Jag blir nyfiken eftersom ett av mina glädjeämnen på stickfronten är just att övervinna olika svårigheter. Kan det bli så att de tar slut?! Än så länge har jag mycket kvar att lära mig, men jag vågar knappt tänka på hur det blir om det svåra tar slut!
Svar till ovanstående: Det är nog så för mig att det svåra har tagit slut. Eftersom jag har stickat väldigt mycket under åren har jag provat massor av olika sticksätt, modeller mm. Men nu tar jag nya friska tag och tänker ut något alldeles nytt. Lycka till med ditt stickande!
Vilken vis moder du har! Hon finns
på sätt och vis med dig i vart sickprojekt och sporrar dig till att utnyttja dina konstnärliga talanger...vackert.
Har du provat Rowans mönster? Du kan ju alltid göra om dem i dina fantastiska färgkombinationer. De har fantastiskt vackra tröjmönster (konstruktionsmässigt) som jag fasar lite för eftersom de verkligen kräver fokus på mönsterläsning.
Skicka en kommentar